Strange what desire can do.



Har du någon gång kännt dig rädd för att trivas så bra med någon, för du är rädd för att sakna någon? Rädd för att bli sårad, rädd för att känna dig ensam? Så rädd att du tillslut får svårt att lita på andra? Jag är rädd för att bli sårad. Jag är rädd att jag ska sakna någon för mycket, för jag vet inte om jag klarar av det.
Det låter ju så himla korkat att jag blir rädd för mina egna känslor... Ännu dummare är att jag inte alltid riktigt vågar visa vem jag är, bakom sminket, bakom den leende masken, och allt som bara handlar om hur man är på ytan. Det är ju inte så det ska vara. Man borde ha sämmre minne, så skulle man slippa att vara rädd för att bli sårad igen. Då skulle man bara kunna glömma.
Så himla bortkastat.

Jag tror att man alltid får något man bör lära sig av alla händelser i ens liv. Fast det är bara inte alltid man lär sig. Men hur ska man kunna lära sig hur man ska göra om man är rädd? vad är då rätt att göra? Tränga undan allting som gör dig sårbar, eller våga börja ta chanser igen? Då riskerar du att bli sårad igen och frågan är ju då om det är värt det? Ändå så vet jag mycket väl att jag tycker det är bäst att våga chansa för man kanske inte ens lever i morgon. Man måste nog ändå kunna lita på någon, annars så kan det lika gärna kvitta.

...nää ush jag vet inte ens vad jag skriver om. Är bara så less på att vara rädd.

you just gotta let it go

just gotta let it go
gotta let it go
let it go


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0